Igår stack jag ut och sprang. Ändå. Även fast jag var hur trött och hur jävla grinig som helst. Det gick så otroligt otroligt tungt men jag tog mig igenom 4,5:an ändå, utan att stanna. (Eller, stannade en gång för att kasta en sten, så hårt jag kunde.) Visste att min tid skulle bli sämre än den brukar, men sen när jag kom fram och kollade klockan så var jag ändå 4 minuter snabbare än vanligt. Herregud vad glad jag blev! Sen hoppade jag direkt i sjön, och känslan var obeskrivlig. Är så glad att jag trotsar mig själv ibland! Och efter ett tag känner jag verkligen skillnad - jag börjar bli vältränad igen! Även fast eftermiddagen var katastrof kunde jag ändå vara stolt över mig själv då jag somnade. En känsla jag gärna vill känna igen!

Jag har mina små tips jag använder mig av också, ska dela med mig av dom i något inlägg snart.